Den "svenska" julen!

Man kan inte direkt säga att det finns en äkta gammeldags svensk jul, för 
den är en salig blandning av gammalt och nytt,

svenskt och utländskt, kristet och hedniskt.

Ordet jul är svenskt i alla fall, eller kanske rättare sagt nordiskt.
Ordet jul finns dokumenterat i skrift från 900-talet, i ett kväde till
Harald Hårfagre, men man tror att ordet är ännu äldre.
Ordet jul finns i det fornordiska ordet jol eller julu.
I det finska språket fanns det två olika ord:

 joulu- som syftar på själva julhelgen och juhla- som betyder högtid.
På tre- fyrahundratalet efter Kristus i en handskrift av biskop
Wulfilas gotiska bibelöversättning finns en kalender och

där benämns julmånaden med ordet jiuleis.

Hur som helst så tror forskarna att ordet kommer ifrån ett allmängermanskt
ord, jehwla, som ska betyda fest eller en hel rad fester som firas i midvintertid.
Även här i Norden firades en hednisk fest, midvinterblotet,

dels som riksblot i Gamla Uppsala och dels som småfester på varje gård.
Under det offrades djur, stänkte deras blod på väggarna och drack öl.
(Länge sa man just så här att man "drack jul")
Eftersom ölet var starkt och karlarna blev mer än lovligt fulla

så råkade de ofta i extas och då kunde Oden uppträda under namnet

Odin-Jolnir, vilket just betyder Jul-Oden.

Forskarna tror att detta var en fest för gröda och fruktsamhet,
för avel och växtlighet eftersom fruktbarhetens gud Frej

och hans galt ofta figurerade i den hedniska julen.
Där har vi alltså grisen första gången och den har ju följt

julen hela tiden genom skinka och dopp i grytan.
Så julkärven, även den ett hedniskt inslag i julfirandet.
I varje varje åker/fält trodde man att det fanns en levande guddom.
När man så skördade så flydde denne till dom sista stråna som man 
samlade upp och sparade i en kärve.
Vid midvinterbloten sattes denna upp eftersom man trodde att 
växtlighetens ande fanns och huserade bland stråna.
En besvärjelse för att det skulle fortsätta växa bra.
Nu för tiden tror väl många att kärven kommer från kristendomen,

en symbol för halmen från Jesu krubba,

men där ser man hur det hedniska och 
kristna vävs samman och hur det kristna ger nytt innehåll åt
gamla hedniska sedvänjor......