Hyacint.

Hyacinter är absoluta måsten för mej redan första advent. 
Jag köper massor av dom och hela huset doftar hyacint hela december. 
Som tur är så är ingen av oss allergiska mot dem. 

Det måste man tänka på annars att hyacinter är väldigt allergiframkallande 

och jättejobbiga för astmatiker tack vare den starka doften.
För att man ska få dem att stå så länge som möjligt ska man om man har möjlighet till det
låta dem stå svalt när man inte njuter av dem, tex när du är på jobbet.
Då "ränner" de inte iväg och blir långa heller. 
Lite vatten ska de ha, inte mycket alls då de lagrar i löken det de behöver.
Efter blommning kan du om du vill försöka dej på att plantera ut dem,

 klippa av blomstängeln och sen sköta dem som en vanlig krukväxt tills våren kommer.
Gräv då ner löken i en rabatt och har du tur så kommer en ny blomma nästa vår.
Själv så låter jag mina utblommade hyacinter få gå till komposten.

Hyacinthistoria:
Den kommer ursprungligen från Turkiet där det finns vildblommande hyacinter.
Redan på 1500-talet började dessa sprida sej till

 botaniska trädgårdar runt om i Europa.
Den vilda är gles och har spröda blommor, 

inte särskilt lik vår moderna hyacint som korsats fram under många år.
Runt sekelskiftet var den jättepoppis och då fanns det hundratals olika sorter, 

nu finns det kanske ett tjugotal olika sorter kvar.
Namnet har blomman fått av den grekiska mytologin. 

Den spartanske kungasonen Hyakhinthos träffades av misstag 

av en diskus som Apollon kastade. 

Den träffade prinsen så olyckligt att han föll död ner

och ur blodet som droppade på marken så växte en liten blomma upp 

och den fick namnet hyacint.